Kvarken 090629
Kocken ringde häromdan och indikerade att havsöringen har börjat lämna fastlandet och börjat uppenbara sig vid hans nya arbetsplats Norrbyskär. Jag var inte sen att tacka för inbjudan att komma ut och fiska en eftermiddag med honom därute.
Vädret var egentligen inte så tokig, soligt med ganska hård blåst (7-8 m/s). Det som var lite förvirrande ur fiskesynpunkt var vindriktningen. Rakt ostligt. Den vindriktningen är faktiskt lite ovanlig i våra trakter. Dessutom hade vinden rivit loss upp en massa skräp från botten som flöt i vattnet och fastnade i krokarna. Solen sken dock.
Efter ca en timmes trollande, medan vi höll på med att kolla dragen, fastnade plötsligt någonting på den nya prototypen i positionen N 63º 29' 40.34" O 019º 53' 10.78". Det kändes inte ett knyck på spöet utan fisken följde bara segt med.
Vadå - en gädda mitt ut på havet?
Närmare båten visade fisken vad den gick för!
Det var faktiskt en riktigt fin öring!
Det märkliga var att fisken högg på ett område där det var relativt djupt (ca 10 meter).
Vi fortsatte att snurra på området och fick någon fisk emellanåt. Inte så märkvärdigt många - totalt 8 stycken varav 4 fick äran att följa med oss hem. Den största av dem vägde 3,6 kg och den minsta 3,3 kg. Konditionen på firrarna var väldigt fin.
Tjocka, härliga och kämpaglada var de.
En sak som slog mig var det att fisken gick på lite djupare vatten och ville gärna ha beten som gick något djupare. Hittills har jag tyckt att de beten som går högst i vattnet ger mest fisk. Nu stämde inte det påståendet riktigt. Kocken har satt noskeden på en lite mera framåtlutad vinkel på sina wobblers. Det gör att de dyker ner till ca 2 meter i motsats till mina wobblers som håller sig närmare ytan. Jag måste nog erkänna att vi fick nog lite fler fiskar på hans kreationer än mina.
Jag tror att jag förstår varför.
Det kan vara så här: Tidigt på våren och försommaren är det ytvattnet som håller den mest behagliga temperaturen. Längre ner är vattnet lite väl kallt och det medför att småfisken går närmast ytan. Öringen likaså.
Senare på sommaren börjar ytvattnet bli obehagligt varmt och småfisken hittar sin trivseltemperatur ett par meter nedanför ytan. Då går öringen där.
Jag har oftast fått bäst med fisk då det har blåst rätt hårt. Vid hård vind har öringen säkert lättare att smyga sig på småfisken och är därför bättre på hugget. Fast det kan också vara så att vågorna blandar ut vattnet och småfisken går närmare ytan igen. Det motsatta händer då det blir stiltje. Ytvattnet blir varmare och får småfisken att gå djupare.
Intressant!
Jag får nog damma av termometern jag har byggd just för ändamålet. Jag har satt blyvikt på givaren och förlängt sladden till 20 meter just för att kunna leta efter olika temperatursikt i vatten.
Dessutom har jag börjat fundera på att göra prototypen med olika djupgåenden. Kanske borde man ha flera, typ 3 olika djupgåenden så att man kunde köra dem parallelt och kolla vad som är melodin just den dagen man är ute.
Jag få gå i djupet med det här ...
090630 Lasse
