Inlandet 220710-17
Alltså-bara tanken gör mig lite svettig. Så mycket hemskt med prylar som behövs för en veckas lägerliv och fiske. Och vi skulle inte ens stanna vid en sjö utan flytta mellan olika vattendrag och fiska en massa olika fiskarter.
Puh.
Så tanken med resan var följande. Veli som bor i Helsingfors skulle komma med färjan till Holmsund med lätt packning och vi skulle åka runt i inlandet och försöka bättra på hans personliga rekord på så många olika fiskarter som det bara går. Och jag skulle se till att vi har läger/båt/fiskeprylar som behövs för ändamålet.
Bilen och båten blev välfyllda.
Det som spökade förstås var vädret. Men det går inte åka på en dylikt fiskeresa då vädret tillåter, utan resan måste planeras i god tid i förväg och vädret blir som det blir. Och nu skulle det bli allt annat än fint.
Jag har länge varit nyfiken på Ångermanälven och då särskilt sträckan mellan Åsele och Vilhelmina. Så första ett par nätter skulle vi tälta och fiska en bit uppströms Stenkulla för att sedan flytta oss högre upp i samma vattendrag. Främsta målet var förstås abborre som skulle behöva väga dryga kilot. Det borde väl inte vara så svårt.
Eller hur?
Jag tycker att det effektivaste sättet att hitta abborre är att släppa ut ett par wobblers och trolla runt fiskeområdet. Hittar man ett ordentligt abborrstim så är det fysiskt omöjligt att passera det utan att få napp. Då man får hum om var stimmet befinner sig kan man gå över till andra fiskemetoder. Och det roliga med det sättet att leta abborrar är ju förstås "slumpfångsterna" i form av öring. Rätt roliga de med!
Resans första fisk!
Mitt bland abborrarna fick vi ett lite bättre hugg. Jag levde i hoppet om att det skulle vara en storabborre, men knyckarna och rusningarna var inte riktigt sådana som en abborre gör.
Man ser på fotot att öringen har levt ett hårt liv. Den hade otaliga nya och gamla tandmärken som traktens gäddor dekorerat den med.
och en "slumpfångst" på knappa 2 kg
Det fina med öringarna är ju förstås det här
Det finns många goda matfiskar, men jag håller öringen ändå som den bästa. Det finns förstås mer eller mindre goda öringar beroende på var och när man fångar dem, men det är sällan man blir så där hemskt missnöjd.
Jag har jobbat med en ny wobbler för fiske i något lugnare hastighet. Den fungerade faktiskt riktigt bra i söket av abborrar i och med att den dyker ner till ungefär 2,5 meter. Den går under arbetsnamnet "Irrblosset" för att den ser ut att vara både full och också (hjärn)skadad då den tar sig fram i vattnet.
Men tyvärr så slog sedan vädret om till sådant här
Och det här vädret är inte riktigt min favorit då det gäller att hitta nya fiskeplatser för abborre. Vet man exakt var de lurar så kan man förstås ha hyggligt fiske. Men istället att fortsätta harva på så plockade vi ihop lägret och flyttade oss högre upp i vattensystemet och skaffade oss en stuga i Meselefors.
Den nedre sträckan innehöll hemskt mycket abborre, men vi lyckades nog inte ens att få en fisk på över 5hg. Nog finns det ordentliga bumlingar där någonstans, men vi lyckades inte hitta dem.
Vädret? oflyt?
Svårt att säga.
Fortsättning följer ...
221117 lasse
