Storuman 5-11/9
Det här med fiske är faktiskt lite speciellt. Variationerna av hobbyt tar aldrig slut. Numera innehåller fisket allt från betestillverkning, matlagning, uteliv och fan och hans moster för mig.
Det kanske är jag som är lite speciell. Någon som tappat mig på golvet med huvudet först då jag var liten?
Kanske så.
Eller kanske hellre som i ett gammalt finsk ordspråk: Är man lite galen så har man lättare att ha roligt.
Och angående galenskaper inom fisket så är jag inte helt ensam. Den här gången fick jag med mig en gammal fiskebekant från Helsingfors som försöker trappa ner i arbetslivet (utan att lyckas speciellt bra med det). Men en veckas fiske i det vilda västern i Västerbotten trodde han skulle kunna få ner stressnivån ett snäpp.
Så planen gick ut på att åka till Storuman, tanka maximalt med bränsle i båten och mat i skafferiet.
Och vandra runt med båten i själva Storuman under en veckas tid.
En bra plan!
Rosalita i startgroparna!
På ett sätt är det väldigt enkelt att resa med en båt. Istället för att packa alla fiskeprylar och kläder i kassar och lådor och försöka få ner allting i bilen så kan man ställa alla prylar på plats i båten där de ska vara.
Och åka iväg med en helt tom bil.
Lyxigt!
Några timmar senare var vi i Storuman och pep in hos lokala sportfiskebutiken för att resonera om vilka fiskekort vi kommer att behöva och genomföra det obligatoriska fiskesnacket.
Och kompletterade med lite abborrjiggar mm. som om det skulle behövas.
Båtrampen i hamnen var fantastiskt bra och hamnen välordnat. Hela isättningen av båten löpte som dans på rosor.
Smidigt!
Fin hamn!
Första kvällen var vi ändå ganska slitna och efter ett par timmars håglös trolling gjorde vi kväll och ankrade upp båten i en lämplig lugn vik och stöp i säng.
På hösten brukar vädret ställa till det för fisket. Inte så sällan vill det blåsa rätt duktigt och regna snöblandat från sidan.
Inte den här gången ...
Sjön låg spegelblank och molnen hade flyttat till helt andra trakter.
Planen för vårt fiske var att inte planera alls. Vi skulle fiska efter de arter som var på hugget med den fiskemetoden som gav bäst resultat eller var roligast.
Så vi började fisket efter planen och skickade ut ett par öringswobblers och tuffade iväg.
Rätt långt ut från land passerade vi ett undervattensgrund och då dragen var uppe på grunden sög det i i ett av spöna.
Ett ordentligt hugg!
Resans första "öring" på G!
Närmare båten visade vår öring vara en skaplig gäddrackare ...
Resans första fisk dock!
Något senare fick vi ett nytt "hugg" och upp kom en miniaturöring .
Under resan blev det klart att det fanns riktigt mycket småöringar lite varstans i sjön. Det är ett gott tecken tycker jag.
En sak som jag lärt mig om trollingfiske efter öring är det att det är sällan man får stora öringar på de ställen där man får småöring. Det finns förstås undantag i den regeln, men ändå ...
Så vi la kursen så att vi kom ut på större djup och fortsatte fisket där.
Och Voilá!
Öringarna i Storuman var riktigt välnärda och fina
Inför första natten körde vi in i Kaskeluokt och ankrade upp båten vid en liten ö där det fanns en grillkåta.
Så första kvällen på resan fick vi fira med grillad öring med foliepaketstekta grönsaker.
Riktigt gott!
Dag två gick vi in för att fiska abborre i Kaskeluokt.
Det gick inte bra.
Jag brukar oftast söka genom fiskestället med små relativt djupgående wobblers släpande bakom båten. Oftast brukar man kunna se abborstimmen i ekolodet. Annars brukar jag lägga in en waypoint på plottern för varje abborrhugg och fiska av ställen med jigg efteråt.
Det slår sällan fel. Förr eller senare finner man abborrarna.
Det gjorde vi inte den här gången. Eller rättare sagt - visst fick vi abborre, men de var små och det var långt mellan dem.
Inte det fiske jag hade förväntat mig. Seeegt!
Efter en halv dags fiske vart vi less och gick över till att trolla oss norrut.
Vädret var lite speciellt!
Sikten var nog inte mer än 50 meter. Som tur är så är det inte så mycket varken utlagda nät eller båttrafik på sjön.
Förmiddagens fiske gav bara några småöringar.
Eftermiddagen och kvällen fiskade vi efter abborre i Långvattsavan. Resultatet var rörande likt fisket i Kaskeluokt.
Riktigt segt.
Visst fick vi abborre och vissa av dem var riktigt fina, men det blev bara ströfiskar.
En här - en där.
Nu började jag ana att vi fiskade fel på något sätt.
Kvällens höjdpunkt var då jag diskat klart efter middagen gick ut på akterdäck för att beundra vädret. Bara för skojs skull tog jag det närmaste jiggspöet och slängde ut en gul relaxjigg.
Då jag lyfte upp jiggen från botten första gången fick jag ett stenhårt hugg!
Abborre? Gädda? Men fisken kändes hemskt snabb och pigg för att vara någondera. Efter en stunds drillning hoppade fisken högt upp flera gånger i rad.
En öring på 1,5kg!!
En riktigt rolig fisk att drilla med ett ul-spö.
Nästa dag fortsatte vi med abborrfisket, men resultatet var ungefär den samma.
Ströfisk.
För att göra nåt annat så for vi ut på upptäcktsfärd uppströms i sjön. Jag trodde inte att det skulle gå att åka båt ända till Slussfors, men vi skulle åka så högt upp vi kom. Typ till mynningen av Kirjesån.
Men då vi kom till mynningen mot Sparmanselet så tog äventyrslustan överhand och vi tänkte testa ifall det skulle gå att forcera strömmen. Jag har kört genom strömmen flera gånger med mindre båtar, men då hade vattenståndet varit högre och strömmen mindre markant.
Nu for vattnet med rätt duktig fart i den smala kanalen. Ganska snabbt märkte jag att om vi ska upp och genom så får jag inte vara för försiktig utan lösningen var att gasa på och jaga upp båten i plan.
Det gick bara fint. En halv timme senare var vi redan utanför fiskodlingen.
Vi köpte oss fiskekort och fick höra att fisket varit värdelöst i stort sett hela sommaren
Det var det nu också.
Jag har fiskat mycket i Slussfors och tycker mig behärska fisket där ganska bra. Vi testade alla de sätt som jag lyckats få fisk i området - och kammade noll. Jag uppfann några nya fiskesätt som borde gett resultat - och kammade noll.
Det fanns ett par båtar utöver oss som cirklade runt - och kammade noll.
Blaha.
Mest troligt hade den extrema värmen under sommaren förstört fisket helt. Och de var definitivt inte igång än.
Inte ens harrarna var på hugget.
Nästa dag vred vi fören nerströms och försökte hitta nya abborrställen. Den nya planen gick ut på det att abborrarna var också riktig sega och kanske gått ut mot djupet. Att fiska aktivt med jiggar från en driftande båt gick för fort för att trigga igång abborrarna.
En teori värt att testa.
Och nu klickade delarna ihop i vårt fiske!
Veli med en fin abborre!
Vi hitttade abborrarna i en djupgrop på drygt 10 meter. Det lustiga var att då vi började fisket så gick det inte att se något som helst liv i ekolodet. Mest troligt låg firrarna helt inaktiva ända nere mot botten. Efter en stunds fiskande så vaknade abborrarna till liv och började nappa lite försiktigt. Ju fler abborrar man drillade desto bättre fart blev det i stimmet.
Och till slut så var huggsexan igång!
Äntligen!
Vi fick både mycket och stor abborre. Blåa shadjiggar med knallröd skalle var klart melodin för abborrarna i Storuman.
Förstärkt av framgången med abborrfiske så gick vi över till at försöka få en storgädda. Efter en rätt massiv insats kunde vi summera gäddorna till 0. Inte ett hugg.
Fisken i Storuman var inte riktigt på taget helt enkelt.
Trots det dåliga fisket så hade vi en trevlig vecka. Vi fick ändå så pass med fisk att vi kunde laga riktiga middagar utan att behöva öppna konservburkar.
Öringpasta på gång!
Nästa mer rejäl försök till fiske blir en vecka på Vättern i månadskiftet november/december.
Laxcup Vättern ...
Jag har tänkt att öppna ett separat facebook-konto för kikmete.se och rapportera från Vättern via den. Jag sätter upp en länk på hemsidan då jag fått allt att fungera.
181108
Lasse
