Gåsflötan 180309-10
Den här vintern har fått mig att sakna växthuseffekten. Undrar om Subaru har någon modell med större bensinmotor än 3.0 eller ska jag kanske gå över till någon amerikanare med en motor som dricker som en flodhäst för att få fart på klimatuppvärmningen.
Fast snart får man väl höra hur någon "förståsigpåare" förklarar att det är just på grund av våra bilar vi har fått det kallare ...
Nåväl.
Kallare har vi det fått. Och snöigare. Oavsett anledningen. Så istället för att ens försöka seriöst med något slags fiske så har jag roat mig med att arbeta extra mycket och drömt om bra fiske i milda vindar, kvittrande fåglar och solsken.
En del fiske har det förstås blivit, men resultatet har inte varit på den nivån som skulle ha gett anledning till några längre skriverier på hemsidan.
Nu har jag dock något lite halvintressant att förtälja.
Som en ledtråd till min senaste uppfinning tänkte jag använda en citat från Winston Churchill. Han hade tydligen kläckt ur sig någonting i den här stilen - "De som lyckas brukar först misslyckas gång efter gång med en stor entusiasm".
Fan. Det där gillade jag. Efter att jag åter misslyckats med någon av mina projekt brukar jag redan på hemvägen försöka fundera ut lösningar på de problem som gjorde att det hela gick i stöpet - återigen. Jag tror faktiskt att det är själva problemlösningen som gör att jag finner fisket så intressant. Skulle fisket vara så enkelt att det bara var att gå ut till stranden för det närmaste vattendraget och dra upp några bjässar varje gång man kände för det - så skulle jag nog hålla på med jazzdans eller knyppling istället.
Då vi liks börjat med visa ordspråk och citat från kända stormän, så kommer det här en finsk förklaring på mitt beteende. Kanske inte riktigt lika optimistisk som den Winston kom på, men ack så träffsäker i sin enkelhet.
Den går så här: "Är man lite galen så är det lättare att ha roligt"
Kyllä!
Så - här kommer det.
Jag är hemskt nöjd med valet av trollingbåten. Bara det finns en hygglig ramp för sjösättning så klarar jag resten själv. Jag kan harva på hela långa dagar från gryning till mörkret i mitt sökande efter det bästa fiskeområdet - nästan helt oberoende av väder. Och då jag hittat ett bra område så kan jag stanna där och slagga i båten i någon skyddad vik i närheten. Och i och med att jag har värme i båten så kan jag torka kläderna, äta och sova som en riktig människa.
Ni förstår idén.
Det hela blir hemskt effektivt.
Men på vintern ...
Fisket på vintern går att göra enkelt. Man drar på sig varma kläder, fyller en thermosflaska med kaffe och pallrar ut på isen med en isborr i handen och en stolryggsäck med ett par pimpelspön i på ryggen. Och åker tillbaka till stugan då man blir less på att frysa.
Eller man kan försöka göra det på mitt sätt ...
Jag vill kunna peka på en sjö på kartan. Åka så nära den jag kan ta mig med bilen. Lasta av skotern och packningen och dra iväg. Leta rätt på det bästa fiskestället på sjön och slå upp ett läger just där. Mitt ute på isen. Borra upp några hål så att jag kan få ner ett par undervattenskameror och ett hål att fiska i.
Och stanna kvar tills jag är nöjd.
Typ en vecka eller så.
Ungefär som jag gör på sommaren med trollingbåten.
Enkelt - eller hur?
Nä.
Det första att införskaffa är ju ett bra tält. Det ska vara enkelt att få upp, tåla vind och vara stort nog så att man slipper krypa runt på alla fyra.
Tältvalet föll på en amerikanskt isolerat pop-up tält med ståhöjd. Kanonfint tält! Själva uppsättningen är enkelt och går på ett par minuter. I och med att man fäster tältet i isen med isskruvar så står den rätt stadigt. Är man rädd för hårda vindar så kan man fästa stormlinor i 4 punkter runt om tältet.
Vid första övernattningsförsöket så skottade jag bort snön helt där tältet skulle stå och hade en pressenning som golv. För att få ner mängden packning så hade jag en uppblåsbar madrass som säng. Tältet värmde jag upp med en gasoldriven strålningsvärmare.
Det var hemskt trevligt och varmt i tältet.
Ett tag.
Någon gång under natten började det vina i stormlinorna för tältet. Jag kände mig tämligen dum och klev snällt upp, gick ut och tvinnade stormlinorna ett par varv.
Äntligen tyst.
Då märkte jag att det det var hemskt mycket vatten överallt i tältet. Jag trodde att det var värmen i tältet som hade fått snön i omgivningen att tina och att smältvattnet rann in i tältet, men så enkelt var det inte. Slutligen såg jag hur vattnet rent av trycktes upp från pimpelhålen och spred sig över tältbottnet.
Mest troligt kom den hårda vinden från att ett lågtryck passerade i närheten. Vid stora vattendrag påverkar nog luftrycket mer på vattenhöjden än man tror ...
Jag räddade upp alla saker från vattnet och hängde dem upp för att torka.
Då fick jag lära mig läxan nummer två.
En gasolvärmare är en hemskt fin och välfungerande uppfinning. På många sätt.
Kan man värma upp en tät tält som är gjord av material som stoppar mot regn.
NEEEEJ!
?
Allt det jag hade hägt upp för att torka blev sakta, men säkert tyngre och tyngre av fukt.
Men hur?
Lösningen hittade jag i min mobiltelefon med hjälp av herr Google.
Slutresultatet av att man eldar upp ett kilo gas är att man i runda tal får fram 3 kg koldioxid och 2 kg vatten.
Khmr?!
Jo. Det som händer är att vid förbränningen oxiderar (reagerar) gasen från värmaren med syret i luften. Typ så här: 1 kg gas + 4 kg syre resulterar i 3 kg koldioxid + 2 kg vatten.
Och en hel del värme förstås.
Så på fiskarspråk blir allt i tältet dygnsurt. Att den höga värmen i tältet får all snö runt omkring att tina upp och förmodligen också vatten att dunsta upp från pimpelhålen - gör inte saken bättre.
Ungefär där förstod jag att det var bara att ge upp försöket och åka de 40 milen hem.
Då var jag inte glad.
Väl hemma började jag fundera på en bättre lösning.
De flesta normala människor hade nog förkastat hela den idiotiska idén om att tälta på isen.
Jag surfade vidare bland olika värmare, sänglösningar mm. De problem som jag hela tiden stötte på var fukten och transporten av hela utrustningen.
Jag fick många välmenade förslag på hur jag ska isolera tältet från isen med olika material.
Jo - jättebra!
Men blir det inte svårt att styra den fullastade långtradaren upp genom djupsnön till fiskestället?
För packningen för lägret skulle behöva lite mer än en pulka bakom skotern som jag satt upp som mitt slutmål för mängden medföjande packning.
Allt ska rymmas i en skoterpulka. Jag vill inte ens ha en skotersläde för de ställen dit jag vill åka har oftast inga färdiga skoterleder.
Ni som har provat vet säkert känslan som man får då man kört fast en en fullpackad skotersläde och skotern i midjehögt lössnö. Eller än bättre - mitt ute på en sjö med 30 cm vatten under snötäcket.
Jag får lite blodsmak i munnen bara jag tänker på det.
En pulka flyter upp på snön och vattensörjan och den går att dra för hand. Ett släde på medar däremot ...
Usch!
Valet på en värmare började luta mot en nätt liten dieselvärmare som tillverkas i Östersund. Värmaren i frågan är väldigt kompakt och genomtänkt (läs svindyr). Själva apparaten kan stå utomhus och värmen leds in där det behövs med hjälp av en luftslang. Då slipper man avgaserna och fuktproblemen med gasoleldningen.
Men ...
Fuktproblemet från den smältande snön och avdunstningen från pimpelhålen kvarstår. Och att sia hur mycket sådant påverkar livet inne i tältet är inte helt lätt.
Och för det andra kommer det upp en fråga om bränslet. En dieselvärmare orkar ledigt att värma upp ett tält, men för att orka med uppgiften kommer den att behöva dricka diesel.
Mycket diesel.
Som är tungt och ska fraktas i en skoterpulka.
Hmm. Blir det här bra?
Tveksamt.
Plötsligt fick jag en fin idé om hur jag bör tänka för att kunna lösa problemet på ett vettigt sätt.
Lösningen heter minimalistik! Att värma bara det som är nödvändigt.
Vad är det som är absolut nödvändigt att hålla varmt för att jag ska kunna sova, fiska, bo, filma, torka kläder och äta ute på isen?
Om man börjar med det enkla: Mathållningen. Vad är det för mat som tål att stå frusen utan att bli dåligt, är lätt att laga till och går att leva på utan större obehag.
Soppor! Det som behövs är ett stormkök, kastrull med lock, ett gäng olika soppor i burk och lite korv och bröd.
Sådant går att leva på en tid. Om man vill så kan man förfina det hela med att ha med sig en färdig fisksoppa utan fisk. Med hjälp av en filekniv och en skärbräda kan man enkelt förvandla en för nyfiken fiskrackare till en middag.
Köket står på ett ihopvikbar campingbord. Det livsnödvändiga kaffekoket sköts med en pressokokare.
Beroendeframkallande!
Att sova då? Det är väl ett värre problem?
Egentligen inte. En tältsäng gör att man kommer upp från kylan nerifrån en bit. Det gör inte så mycket att underlaget är ojämnt heller. En bra tältsäng kan man justera efter underlaget.
Men oavsett hur fin sovsäck man har så blir det rätt kyligt. Men hur mycket värmer en elektrisk värmefilt? Effekten på dem låter fjolligt - 150 W! Det kan väl inte göra någon skillnad.
Jo - jävlar också. Så lösningen blev en tjock filt underst som isolering på tältsängen med en ordentlig vintersovsäck med en värmefilt i.
Jag testade att ta en tupplur i -15° C i tältet hemma på gården.
Hur varmt som helst! Jag snarkade bara bra.
Vy från tältet! Tältsäng med värmefilt. Underhållningen sköts av skärmen till undervattenskameran. Rätt kul program att glo på!
Att sitta inne i tältet och filma och fiska då? Hur håller jag mig varm? Och än värre - hur håller jag kamerorna någorlunda varma. För kylan knäcker batterierna på nolltid.
Att värma luften i hela tältet till en nivå som man har hemma i vardagsrummet innebär tydligen stora och svårlösta problem.
Minimalistiskt ska det vara!
Då jag bollade mina idéer med en likasinnad polare i Finland så frågade han om jag kollat på de senaste elektriska IR-värmare. För de värmer egenligen inte den omgivande luften alls utan bara den yta som de är riktade mot. Det har någonting med själva IR - ljuskällan och våglängderna att göra.
Skulle det kunna vara nåt?
Jag beställde en värmare från nätet som gick att ställa i två olika effektlägen - 300 W och 600 W. Det låter inte särskilt mycket. Så snart jag hade fått hem apparaten så satt jag åter i tältet på gården. Den här gången var det mer än -20° C ute. Jag satt på pimpelryggsäcken med värmare på ca 1 meters avstånd klädd i joggingbyxor och t-shirt. Utan handskar och mössa, men ordentliga stövlar på fötterna. Och jag frös inte speciellt mycket.
Vilken grej!
IR-värmare med ljuskälla i kolfiber. Apparaten klarar av att torka kläder också!
Belysningen i tältet löste jag med en lite krokförsedd miniatyrplafond som drivs av några ficklampsbatterier.
Väldigt minimalistiskt!
Då väcks förstås frågan om elförsörjning. Blir det inte en hemskt lång sladd som jag måste dra ut till sjön?
Inte riktigt.
Det effekt som behövs är maximalt 0,9 KW. I värsta fall måste jag kanske köra igång ett par värmefiltar och slå på IR-värmaren för fullt = 600 W + 150 W + 150 W = 900 W.
Så jag listade ut att jag kommer att klara mig med ett elverk på 1 KW, en 25 meter lång sladd och ett grenuttag inne i tältet. En skarvsladd gör att man kan placera elverket en bit bort och slipper lyssna på bullret. Och ett grenuttag i tältet gör att jag kan få konstant strömtillförsel för kamerautrustningen.
Finemang!
Elverket klarade sig längre än 6 timmar på en tank (ca 2l) när jag låg under en värmefilt.
För att skydda elverket mot vädret och snön som yr efter isen byggde jag ett ihopvikbart skydd till det av en enkel byggpall och en bit av ett liggunderlag. Liggunderlaget utgör långväggarna för skyddet och gavlarna lämnade jag öppna för lufttillförseln och för att avgaserna kan ta vägen någonstans. För att slippa snöyran längs ner så hängde jag upp elverket från handtaget i en krok som jag fäste i ryggen på pallen så att elverket hänger i luften och snöyran kan passera under det. Ljudnivån blev också dämpad pga av att elverket hänger i luften och har mjuka väggar om sig. I och med att skyddet går att vika ihop så tar det nästan ingen plats alls.
Minimalistiskt skulle det vara! Pumpen i förgrunden är till för att kunna mata elverket med bränsle och matbordet syns på vänstersidan. Smidiga och lätta saker!
Hunden har fått sig en egen säng att ligga i!
Fiskestället!
Oavsett hur mycket jag har hållit igen på mängden packning så räckte det inte med bara en pulka att transportera allt med. Jag köpte mig en till billig stor pulka i ABS - plast som jag trodde skulle fungera som en packpulka och koppla den efter skoterpulkan.
Tji fick jag.
Vid generalövningen för den nya utrustningen drog jag iväg till Holmögadd. Överfarten dit var det enklaste som jag upplevt. Isen i Kvarken är onormalt slät och fin i år.
Men väl framme kunde jag konstatera att det redan hade gått hål i den nyinköpta pulkan.
Kommer pulkjäveln att hålla ihop tills jag kommer hem? Den höll faktiskt ihop, men att pulkan inte höll bättre än så kändes bekymmersamt. Det kanske inte går att hitta någon plastpulka som håller för den användningen som jag ska ha den till?
Oja!
Åter hemma började jag fördjupa mig i ämnet och upptäckte snabbt att det minnsann finns plastpulkor som håller. Men de är inte gjort av ABS - plast utan i någonting som kallas för Högdensitetspolyetylenplast och kostar flerfaldigt mer. Men en pulka tillverkad i det plastmaterialet tål att bli överkörd av en bil i -20° C.
Så nu har jag införskaffat en groteskt stor pulka som egentligen är gjord för att släpa ut älgar ur skogen med hjälp av några armstarka jägare eller en fyrhjuling.
Den lär hålla bättre.
Själva fisket på Holmöarna höll samma nivån som fisket har hållit vid kusten i år.
Helt kasst med andra ord.
170324
Lasse
