Malgomaj januari 2016
Trots kylan har jag hunnit ut på 3 turer till Malgomaj i vinter. Det har varit en märklig vinter igen. Ända till årsskiftet var det bara bliväder och helt snöfritt. Men sedan då vintern kom igång på riktigt, så har det varit för kallt istället.
Lagom vore nog ändå bäst ...
Men genom att slå upp ett pimpeltält på isen och starta fotogenkaminen så har fisket ändå fungerat hyfsat bra. Jag har lärt mig att slå in fikat i ett foliepaket och lagt det uppe på gallret ovanpå kaminen. Det känns riktigt trevligt att få käka något varmt emellanåt.
Det är förstås ganska trångt inne i tältet och spöet tar gärna i taket vid mothugget, men då alternativet är att sitta ute då temperaturen ligger på -25ºC, så är valet ganska lätt. Fotogenkaminen orkar hålla temperaturen på sådan nivå att man inte behöver ha handskar på sig då man fiskar.
Trevligt!
Fisket då?
Det har varit bra. Jag har inte lyckats få några bjässar direkt, men de största rödingarna har nog vägt kring 3,5 kg.
Det kommer upp några regnbågar också emellanåt, men de har inte varit speciellt stora. Den största bågen jag fått har kanske vägt ca 2,5 kg.
Fina firrar dock!
En fin båge!
Fisket har fungerat ungefär så här: Direkt då det har ljusnat har firrarna kommit igång. Fisken simmar högt i vattnet, typ 4-5 meter under isen. Huggperioden räcker kanske upp till 2 timmar. Sedan dör fisket av nästan helt. Under morgonhugget tar fisken bäst på stillastående myshka riggad ca 40 cm nedanför en blinkpirk.
Lämplig utrustning! Firrarna är stridbara och kan lätt köra iväg flera tiotals meter. Därför är det bäst att använda sig av ett spö utrustad med en haspelrulle som är välfylld med lina. Jag brukar använda mig av 0,18-0,20 mm transparent monolina (Stroft). Flätlinorna bör man lämna hemma. De är för stumma och fryser till för lätt. En stum lina i kombination med pigga fiskar och små krokar är bäddat för ett misslyckande.
Orsaken till att jag använder mig av relativt tunna linor är att en tunn lina fjädrar som en gummisnodd och tar bort de värsta knyckarna som fisken gör då de försöker skaka sig lös.
Det fungerar för mig.
Ett bra sätt att rigga en blinkpirk! Lekandet motverkar lintvinning och håller samtidigt blinkpirken på plats så att den inte kan glida upp på linan. Att snurra linan 4-5 varv runt blinkpirken innan man trär den genom det nedre röret gör att blinkpirken inte kan glida nedåt heller.
Enkelt och vackert.
Mitt på dagen kan man få fisken att hugga om man fiskar lite mer aktivt på olika nivåer i vattnet. Till exempel genom att släppa ner betet en meter åt gången, låta det stå stilal en stund, gunga det försiktigt med långa pauser emellan och sedan släppa ner betet ytterligare en meter osv.
Annars verkar fisken vara väldigt intresserad av Tiura huggblänken också.
En Kirjotiura Junior. Längd 49 mm.
Så här ser det ut under isen
Den myshkan som har fungerat allra bäst är Draggen XL i olika färger.
Jag har experimenterat med att knyta en maroboustjärt på dem och det verkar göra myshkan än mer åtråvärd för firrarna. Mest troligt rörs marabou så lätt att den minsta rörelsen i vattnet får dunen att röra på sig.
På något sätt har öglan och kroken på myshkan hamnat i en sådana lägen att myshkan krokar firrarna klockrent utan att det behövs något märkvärdig mothugg.
Och alla fiskar kommer upp! De verkar inte kunna slå sig lös från den kroken.
På något sätt har slumpen styrt det hela åt rätt håll för en gångs skull.
Kul!
Färgen Ragnaröding dvs. silver med blått skalle och röd stjärt har fungerat bra. Andra färger som också gått bra är 46, 25, 3, 42, 4, 12 och 1
Roger med en snygging!
Thomas med en fin Malgoröding
Rödingaction!
På eftermiddagen kommer firrarna igång igen, men då är inte huggperioden speciellt lång. Den räcker kanske en timme och brukar sluta helt tvärt. Då är det vara lika bra att börja pallra sig iväg mot bilen.
Efter att jag fått se Ragnas enorma röding trodde jag inte att jag någonsin skulle få se en lika stor röding igen.
Tji fick jag!
En glad kille från Lettland med en röding på 9,2 kg!
Alltså det här är overkligt ...
160123
Lasse
