Toppfågeljakt 130112
Orrskog
Emellanåt måste man bryta rutinerna. Nu började vi vara så less på byggandet att det kändes motiverat att ta en dag ledigt.
I år är det rätt lite fågel i skogarna, men någon pippi borde vi kunna hitta resonerade jag med Marcus.
Och stannar man hemma så fäller man definitivt ingenting ...
Så på morgonen var vi ute vid gryningen och letade oss mot en sjö med björkar vid strandkanten där orrarna brukar sitta. Väl framme vid sjön delade vi på oss och stämde träff på motsatta sidan.
Då jag rundade en udde fick jag syn på en orrtupp som betade uppe i en björk. Fågeln hade nog hört mig komma för bara sekunderna efter tog den till vingar och flög iväg. Jag följde efter i samma riktning och fick faktiskt se ett litet gäng orrar sitta uppe i talltopparna i en skogsholme. Avståndsmätaren visade att det var långt till den närmaste tuppen, hela 233 meter. Jag har lärt mig av erfarenhet att min gamla Sako med laddad Hornadys helmantelkulor är väldigt pricksäker ända till 240 meter.
Så - det här borde gå vägen.
Jag laddade bössan och makade mig ner och letade rätt på fågeln med kikarsiktet.
Då hördes det ett skott och fåglarna packade sig iväg.
En stund senare fick jag prata med Marcus som också smygit sig till samma orrflock från andra hållet. Han hade kommit till ett bra skotthåll, men skottet hade nog träffat en gren för fågeln verkade helt frisk då den flög iväg.
Otur!
Något senare åkte jag runt en myr spanande efter tjäder. Plötsligt fick jag se en stor tupp starta från toppen av en pyttliten myrtall som inte var högre än 3 meter. Avståndet till fågeln var nog inte ens 100 meter. Som vanligt hade jag nog tittat för högt upp i träden. De största tupparna sitter ofta ganska långt ner.
Kluriga fåglar de där.
Om några dagar blir det dags för nya roligheter. Då blir det jakt på kron-/dovhjort, rådjur och vildsvin i den södra delen av landet.
Inför jakten har jag laddat skott till min .300 winmag med 180 gr Sierra Gameking halvmantelkulor. Utgångshastigheten ligger på ca 920 m/s så kraften kommer nog att räcka till att fälla även den stöddigaste grisen.
Jag har t o m fått lov att ta med min finnspetstik, så om jag har lite tur så får jag kanske se och höra hur tiken beter sig med vildsvin.
Jag tror inte att barn väntar lika ivrigt på jultomten som jag väntar på det här.
Spännande!!!
130113
Lasse
