Kvarken 130606-08
På torsdag eftermiddag cirklade Herman och jag runt grynnorna utanför Obbola i jakt på strömmingstim. Strömmingarna var tänkta som bete för laxarna.
Men det gick inte speciellt bra.
Strömmingstimmen var få och varje gång vi slog av motorn för att skicka ner strömmingshäcklorna försvann fisken från ekolodskärmen.
Strömmingarna verkar skygga för båten!
Efter ett par timmars resultatlös harvande gav vi upp och styrde fören mot Norrskär på den finländska sidan av Kvarken.
Överfarten gick smärtfritt. Sjön låg relativt lugn trots att det hade blåst ordentligt bara ett dygn tidigare.
Överfarten tog ca 1,5 timmar och båten drack upp ca 25 liter bränsle.
Det är faktiskt inte så farligt mycket.
Väl framme vid Norrskär la vi ut ett gäng spön riggade med olika stora sänken och Isotiura-skedar. Och trollade och trollade.
Men det hände inte så mycket.
På morgontimmarna gav vi upp med laxtrollingen och tänkte att gå iland och sova en stund.
Vyer från Norrskär
På vägen kollade vi igenom några grundtoppar utifall vi skulle kunna hitta någon strömming.
Och det gjorde vi.
På västsidan om Norrskär hittade vi ett grund som kryllade av strömming. Ekolodet visade stora stim som gick nära botten och samtidigt sprättade det upp strömming i ytan bredvid båten.
Läge!
Vi skickade ner strömmingshäcklorna och voilá.
Så här såg det ut i båten!
Alltså - det går att pilka upp strömming i Kvarken.
Till frukost åt vi halstrade strömmingar - i mängder ...
Jävlar vad goda de är!
Jag tror att det fungerar så här. I våra trakter går strömmingen upp på grundtoppar på natten. På dagen går de djupare ner och stimmen är nog inte lika kompakta.
Så om man vill pilka upp strömming utanför Umeå ska man göra det sent på kvällarna.
Aha!
Men laxen då? De laxar som är sugna på strömming på sin lekvandring - hur gör de?
Det kan faktiskt vara så att de också jagar på nätterna då strömmingen samlar sig uppe på grundtopparna.
Tydligen har folk fiskat lax med strömmingsagnade långrev på ostsidan om Holmöarna. Och långreven lades ut vid strömmigsgrunden. Och de fick lax.
Kan det vara så illa att vi alltid har fiskat vid fel tid på dygnet. Då varken strömmingen eller de huggvilliga laxen har varit på plats och igång.
Vi kanske ska fiska lax på nätterna?!
Hmmmm?
Så här simmar en Lip-scull tacklad strömming.
Läckert! Filmen gjorde inte strömmingen rättvisa. Vågorna och reflektionerna stör i filmen, men läckert var det!
Så då körde vi en lååååång trollingrepa kring djupbranterna sydväst om Norrskär.
Utan ett napp.
Jag pratade i telefon med en av de aktiva laxtrollare i Vasa och fick höra att fisket gått trögt också för de andra båtarna som snurrade utanför Norrskär.
Hmm - vad ska vi göra nu?
Den tilltagande sydliga vinden gjorde valet lättare.
Havsöringstrolling på morgonen!
Vi ringde Kalle som blivit lovad att få följa med på en trollingtur och det var inte svårt att locka honom till fiske.
Han skulle få inställa sig på kajen i Norrbyn 05.00 där vi skulle hämta upp honom.
"Var kommer ni ifrån då?" frågade han.
"Från Vasa", förklarade vi.
Kalle hade lite svårt att tro oss - förståeligt nog, men han gav väl med sig till slut.
Vår sista önskan var att han skulle ta mig sig mängder av kaffe för vi hade glömt kaffepaketet hemma och varit utan kaffe i ett par dygn.
Vi startade överfarten strax före 04.00 på morgonen och vi var faktiskt framme bara några få minuter efter fem.
Och fick kaffe!!!
Då vi till slut kom ut och började trolla låg havet nästan blankt och solen lyste från en klarblå himmel.
Blaha.
Första timmen förflöt utan så mycket som ett bottennapp.
Andra timmen likaså.
Jag pekade på olika ställen runt omkring oss och berättade fiskehistorier om fångster som man vanligen, men inte just nu förstås, får i parti och minut.
Till slut så hade jag nästan svårt att tro på mina egna historier då öringarna blåvägrade att nappa.
Det hela började smaka lite av "förklaringar" på något sätt.
Plötsligt ändrade vädret karaktär och himlen mörknade mot land och vinden började att tillta. Ett tag senare täcktes också himlen ovanför oss med ljusgråa moln och det kom några regndroppar.
Nu är det läge - tänkte jag!
Jag bytte två av wobblers mot lite ljusare färger (Spöket).
Och bara ett par minuter senare fick vi det första hugget på en wobbler trollad 60 meter rakt bakom båten.
Men fisken klev av nästan direkt.
Och då satt redan nästa fisk på!
Den här gången såg jag en ordentlig virvel och plaskande 20 meter bakom en sidoparavan.
Fin fisk!
Gästen försökte ge mig spöet så att jag skulle sköta om drillningen, men han fick ett avslag på den idén.
Nog är det gästen som måste drilla upp första fisken.
Lite nervöst var det kanske, men 10 minuter senare fick jag den nu väldigt trötta öringen i håven.
Fisken vägde någonstans kring 5 kilo.
Puh!
Då lossnade förstås fisket något, för det är alltid svårt att få upp den första fisken. Nappen kom inte speciellt tätt in på varandra, men det nappade i alla fall.
"Spöketlurad" öring på 2,5 kg
Ett par fiskar senare gick vi iland och åt en riktigt god lunch på värdshuset i Norrbyskär.
En väldigt trevlig dag helt enkelt!
130618
Lasse
