Hornavan 130626-30
Det är lätt att lasta packning i en trollingbåt. Det finns så att säga frikostigt med utrymme.
Efter ca 7 minuters sömn vaknade jag badande i svett på överslafen i den lilla stugan vid Hornavan. Tempearaturen låg nog på de gradtal som man brukar ha i en svensk bast,u dvs ca 35º C. Eller något däromkring.
Usch.
Som alternativ sovplats fanns en kökssoffa som var precis lika mjuk som den var frikostig i bredd.
Det blev inte så mycket sömn den natten ...
På morgonen krävdes det några extra koppar kaffe för att få hjärnan att greppa verkligheten. Men det gick. Fast trögt.
Förberedelser i hamnen
Tävlingstarten har lite inslag av en rallytävling
Starten
På första tävlingsmorgon styrde vi kusan mot Jäckvik. Efter ett par timmars harvande hade vi fått upp några småöringar.
Blaha.
Okej - då går nog fisken lite djupare.
Fram med djupriggar och ner med långedrag, flashers och skeddrag. Då började det hända lite mer saker.
Ganska snabbt fick vi upp ett litet gäng med rödingar varav två stycken var rent av över minimimåttet på 45 cm och därmed kunde de vägas in i tävlingen.
Därutöver brände vi en öring på 1,5 - 2 kg som lyckats trassla ihop flera linor och hoppade sig lös. Samt en finare röding som klev av vid drillning.
Det tackel som gav flest hugg var en hemmagjord stort långedrag tacklad med en 1,5" lång Apex i silver.
Föga förvånande.
Sträckan som gav mest fisk var mellan positionerna N66º25.455´E16º59.194´ och N66º25.524´E16º57.433´. Fisken högg mellan 12-14 meter under ytan där djupet låg på drygt 20 meter.
Så fisket var inte helt hopplöst. Men inte så vidare bra heller. Vi placerade oss någonstans i mitten på resultatlistan.
På kvällen var vi inte direkt sällskapliga av oss utan stupade i säng direkt efter middagen.
Den här gången hade nog stugan fått vara lika varm som en finsk bastu utan att jag skulle ha vaknat för den skull.
En timme efter starten på morgon 2 hade vi knappt fått i beten på första djupriggen då vi redan hade första hugget. Och i snabb följd hade vi haft upp två smårödingar till.
Fan - det här verkar bli bra!
Och sedan dog fisket ut helt.
Oavsett vilka beten vi provade och hur vi än trollade fick vi inga fler hugg.
Stendött.
Efteråt har jag klurat ut att vi nog tömde viken på huggvilliga fiskar. Det går inte att fiska på samma område flera dagar på rad.
Fisket ärtydligen inte bättre än så i Hornavan.
Då vi letade oss ut från Jäckvik fick vi några små öringar lite här och var, men inga firrar som klarade minimimåttet.
Efter en förflyttning till Vitholmarna fick vi äntligen på en hygglig röding.
Som vi lyckades att tappa vid håvning.
Dubbelt blaha.
Fast det fanns de som hade det motigare än vi. På något sätt hade en trollingteam lyckats vattenfylla och kapsejsa sin båt inne i hamnen.
Imponerande snabbt skakades det fram hjälp. Bara för bara efter ett tag var det både dykare, pumpar och en traktor på plats och båten rullades sakta men säkert runt på rätt köl och vinschades upp på trailern.
Snacka om att det djävlas emellanåt.
Den sista tävlingsdagen gick åt lite håglöst harvande på olika delar av sjön och resultatet blev en blank noll.
Ett lokalt trollingteam lyckades med konststycket att väga in 6 öringar för varje tävlingsdag och vann förstås helt överlägset.
Lokalkännedom är guld värd.
130709
Lasse
