Azorerna 120917-26
Lite ovanligt att få fota molnen ovanifrån
Här kommer lite foton från den senaste resan. Den här gången handlar det inte så mycket om fiske. Det får vi tacka vädergudarna för. Då vi anlände till Ponta Delgada (huvudstaden) fick vi genast höra att pga annalkande tropisk storm var alla turer ut på havet inställda och man skulle inte ge sig ut på längre simturer på havet. För det går så pass grov sjö vid stränderna att vågorna kan vara farliga och strömmarna kan göra så att simturen blir väl lång.
Jaha.
Fast efter att ha provat en simtur så är jag böjd att hålla med.
Jag var faktiskt och tog en simtur i det där...
Vårt tillfälliga hem - riktigt trevligt boende!
Stränderna var nästan väl branta för att promenera vid...
På ett ställe gick det en "väg" parallellt med havet. Fast på sina ställen hade vägen rasat sönder till en stig som var bara ca 50 cm bred.
Fotot gör inte vägen rättvisa, men stupet ner var uppskattningsvis 50 meter. Medan jag stod och försökte få till ett foto kom det en lokal urinvånare promenerande efter stigen. Jag tryckte mig platt mot den lodräta väggen man ser på högersidan och drog in magen för att människan skulle kunna passera för han hade tydligen bråttom.
!
Men till min förvåning ställde sig killen mitt framför mig med ryggen mot stupet med hälarna i stort set utanför kanten och började surra något på det lokala tungomålet och log brett med sina bägge tänder.
Efter ett tag förstod jag av hans yviga gester att han hade slut på rökat och ville få sig en cigg...
Hade jag haft cigaretter så hade han nog fått hela asken för så imponerad var jag av att han tordes stå på det där viset!
På de flesta ställena hade havet fått backen att erodera så att det formats lodrätta stup mot vattnet. Kanske inte så barnvänligt.
Det här stället tog nog ändå priset. Jag var tvungen att gå till kanten (på knäna - inte fan tordes jag stå där). Nästa steg hade blivit ca 350 meter lång. Med en tvärstopp på slutet. Häftigt!
Ön var riktigt frodig och grön. Eller rättare sagt GRÖN.
Varma källor. Ön och öarna är resultatet av vulkaniskt aktivitet. Numera begränsar sig aktiviteten till några varma källor lite här och var på ön.
Källorna var populära badplatser
Kratersjöar. Den ena var grön och den andra blå i färgen.
Det var tydligen här man skulle ha fiskat. Jag tog en promenad efter den gröna sjön och kikade in i vattnet med polaroidglasögon.
Det var inte lite fisk man såg i vattnet.
Med rätt stor säkerhet kunde jag konstatera att det var karpar som simmade vid stranden. Samt en del mindre fiskar som såg ut som mörtar och abborrar? Emellanåt såg man rätt kraftiga plask längre ut. Precis som om det skulle varit gädda som tog sig en småfisk.
Men det kan det väl inte vara frågan om... Det borde väl vara några lite mer exotiska fiskslag?
Fast till slut hittade jag en infotavla där jag kunde läsa att det som fanns i sjön var ett par olika sorters karpar, mört, abborre, gös och gädda.
Och man kan lösa fiskekort dit.
?!
Nåväl - nästa gång jag far till Azorerna så blir det att ta med sig bottenmete- och matchspön och en massa metegrejsmojs.
Nu hade jag bara med mig sådana fiskegrejor som man brukar använda i Norge. Att kasta med pirkar och jiggar gav ingenting, men genom att använda färsk räka fiskad efter en Bombarda började nappen komma rätt tätt. Problemet var att överallt där jag provade kom jag bara i kontakt med småfisk.
Typ såna här.
Azorbraxen?
Lokalt fiskeställe
På ett ställe fanns det några lokala sportfiskare. Nyfiket satte jag mig ner en bit ifrån dem och kollade hur och vad de fiskade efter. De verkade hålla på med flötmete med små krokar agnade med något smått - typ fiskbit. Dessutom mäskade de in fisken.
Men efter att ha betraktat dem ett tag så kändes det hela ganska avslaget för gubbarna plockade glatt upp fisk på 10-15 cm. Och då de nästan utbrast i apploder då en av dem fick upp en firre på hela 20 cm förstod jag att kustfisket kanske inte höll riktigt samma mått som i Norge...
Den här "vägen" är värt en egen historia.
I mitt sökande efter fiskeställen såg jag en skylt för en fiskehamn.
Där borde man kanske kunna komma ner till stranden och prova några kast?
Då vägen såg att vara gjort av betong så borde det inte vara några problem att köra bilen ner dit.
Så fel man kan ha!
Jag ser fortfarande mardrömmar om vägen.
Det började rätt bra. Vägen var slingrig och något brant, men inte omöjlig på något sätt. Försiktigt rattade jag mig ner genom de otaliga kurvorna.
Inga problem.
Förrän på ett ställe där vägen verkade i stort sett stupa rätt ner. Som ni ser på bilden.
Lutningen var 25%.
Jag tog oss ner i ett stycke. Och for och fiskade ett tag.
Men att köra tillbaka var inte det lättaste.
Biljäveln kroknade i backen med ettans växel i.
Hur gör man då?
Jag backade ner ett par gånger, men då jag försökte köra upp så kroknade bilen varje gång.
Till slut så slutade jag tycka synd om bilen och rusade motorn med handbromsen åtdragen, växeln i och kopplingen nere. Då motorn ylade för fulla varv släppte jag kopplingen så pass att den började att ta lite och släppte handbromsen. Genom att slira kopplingen hela tiden kunde jag hålla uppe varven på motorn.
Och jag tog mig faktiskt upp. Väl uppe på storvägen då jag stannade bilen luktade det inte gott om kopplingen...
Och händerna skakade.
Sammanfattningsvis kan man säga att Azorerna är inget ställe dit man ska åka för att fiska från kusten. Botten är svår (lavasten) och fisken små. Insjöarna verkar krylla av fisk, men frågan är om man verkligen ska åka så långt för att meta abborre, gös och gädda?
Kanske.
Fisketurerna för att fiska marlin och dylikt kostar skjortan och jag är faktiskt inte så intresserad av att sitta i hörnet av en fiskebåt och se på då skepparn och hjälpredorna sköter om själva fisket för att sedan bara få veva in en fiskrackare.
Skittråkigt.
Det är väl vägen till drillningen som är själva fisket och förtjusningen i det hela.
Det anordnas turer för någon slags djuphavsfiske också. Det var någonting som jag tänkt prova om inte stormen hade kommit in.
Det kan kanske vara något.
Annars är Azorerna en sevärd plats. Så grönt att det gör ont i ögonen. Folk är trevliga och hjälpsamma och det finns inte så mycket turister där. Den lokala maten är kanske inte så spännande om man inte råkar gilla sladdriga pommes frites till en torrstekt fiskbit.
Det märkliga är att det går inte att hitta färska skaldjur eller vettig fisk i affärerna. Och inte heller grönsaker.
Den lokala befolkningen verkar ta en stor del av sin näring från det de hittar i frysdiskarna. Och i lådan med potatis.
121010
Lasse
