Holmögadd 110212
Vissa gånger inser man att man inte är riktigt riktig.
Det hände mig tidigt på lördag morgon mitt ute i Kvarken då jag höll på att åka över till Holmögadd för lite harrfiske.
Dagen skulle bli något mildare än vi haft på sistone, typ -10º C och det skulle bli soligt. Soliga dagar och harrfiske är oförenligt. Man får det ena eller det andra. Men aldrig samtidigt.
Därför tänkte jag att vara framme redan innan solen kom upp. De tidiga morgontimmarna kan ge en och en annan harr. Sedan försvinner de helt då solen börjar klättra upp på himlen.
Så därför hittade jag mig själv körande med skoter mitt ute på havet utan att egentligen veta hur bra isarna är.
I beckmörker.
Det är inte smart.
Men det gick bra. Isarna är osannolikt fina i år. Det är vanligt att isen packar ihop sig till en virrvarr av isflakar som står huller och buller.
Vi brukar kalla området kring Holmöarna för skoterslakteriet.
Det är ett ganska träffande namn på området. Skotrarna och slädarna brukar inte gilla iskrossen som omgärdar skärgården. De vassa kanterna från isblocken går ganska hårt åt på underredet av transportmedlen.
Därav namnet.
Men den här gången liknar iset över Kvarken mest en biljarbord som är täckt med en duntäcke.
Helt underbara isar.
Väl framme vid Holmögadd var det fortfarande så mörkt att det inte gick att se havsbotten på 40 cm djup.
Jag hade kommit fram i tid.
Lite konstfotografering
Så småningom började det ljusna så pass att jag kunde urskilja myshkan och bottnet. Men inte fisken. Fast det berodde inte på mörkret utan på att det inte fanns någon fisk.
Nåväl - det finns fler ställen. Många fler.
Men efter 3 timmars harvande på de bästa ställena jag känner till i området hittade jag - exakt 0 st harrar. Jag fick inte se något levande väsen i pimpelhålen. Inte ens en gråsugga.
Totalt jä&¤x"a stendött.
Jag har varit med om likadant fiske kring Holmögadd många gånger under årens lopp.
Men nu tror jag att det här var den tredja raka bomturen dit.
Det stämmer bara inte.
Nåt är fel.
Tur att jag har fotandet att roa mig med.
Det är alltid något. Att lyckas fånga nåt fint på bild är inte fy skam det heller.
Fyren på Holmögadd
Vy från Fulingen mot Gadden
Fotandet är riktigt roligt, men jag hade nog ändå föredragit en ordentlig Holmöharr.
Det här fotot tog jag exakt i riktning hemåt mot Rovågern. Det blir lättare att förstå varför det känns lite obehagligt att åka över på okända isar.
Det är faktiskt ganska långt.
Eller egentligen riktigt långt.
Hem?
Nå - jag klarade mig hem och efter ett rejält bastubad började jag redan att skissa på nya fisketurer till Holmön.
Skam den som ger sig.
110213
Lasse
