Älgjakt 110910-11
Tidigt på lördagmorgon hittade jag mig sittande på en stubbe vid kanten av ett kalhygge med studsaren på knäna.
I ösregn.
Som tur var så fanns det gott om tjärstubbar att elda med. Och korv att grilla.
Älgjakten verkar inte ha förändrat sig särskilt mycket. Det hela kändes rätt bekant. Den enda stora förbättring i jakten är de nya GPS - hundpejlarna. De fungerar riktigt bra. Det som förut tog mycket tid i anspråk var det här med att leta rätt på hundarna som slagit följe på en skenande älg. Förut kunde man räkna bort den hunden för resten av jaktdagen eller i värsta fall för flera dagar.
Nu kan man bra hoppa in i bilen och genskjuta drevet och föra tillbaka hunden till jaktmarken.
Effektivt.
Jag kan tänka mig att det finns folk som missbrukar hundpejlarna också. Det vore väldigt enkelt att genskjuta en älg också. Men det är faktiskt både oetiskt och olagligt.
Bra.
Min första älgjaktdag gav inte så mycket mer än frisk luft. En i jaktlaget fick faktiskt ner en hyfsad älgko med ett välriktat skott.
Så helt lottlösa blev vi inte.
Älgjakt präglas av effektivitet!
Dagens höjdpunkt!
Ska vi åka snart?
På söndag fick jag faktiskt se ett par älgar. Vinden hade friskat på. Jag stod på en rågång och hade blicken riktad åt det hållet som älgarna borde dyka upp ifrån. Plötsligt fick jag höra en kvist brytas av bakom ryggen på mig. Då jag vände om mig för att se åt det hållet stod jag öga mot öga med en älgko med en kalv bakom sig.
På ca 20 meters avstånd.
Vinden hade nog dolt ljudet från deras steg. Fast vissa gånger smyger älgarna fram nästan ljudlöst.
Nåväl - i alla fall stelnade älgkon till för en sekund för att sedan blixsnabbt kasta sig bakåt och försvinna i racerfart i skogen. Jag brydde mig aldrig ens om att höja upp bössan. Att försöka skjuta på en skenade älg rakt bakifrån är ingen bra idé.
Det är mycket bättre att låta dem löpa.
En stund senare fick grannpasset syn på ko + kalvekipaget och fällde kalven. Så att det hela gick bra ändå.
110918
Lasse
