Fågeljakt 101203
Marcus och jag blev äntligen klara med vår byggprojekt. Jag har nog inte missat någonting i jakt-/fiskeväg med tanke på vad Norrland har haft att erbjuda i väderlek på den senaste tiden.
Fjolvintern tycktes vara ovanligt lång och kall, men årets vinter verkar bli snäppet värre. Jag tror inte att jag har varit med om att isen har lagt sig i havet så tidigt som november.
Vad hände med växthuseffekten? Eller är det kanske försmak av den vi får känna här i form av mängder av snö och kyla? Vi får kanske börja tillverka isborrar med väldigt långa spiraler i fortsättningen.
Nåväl - nu blev vädret lite mildare och det skulle för ovanlighetens skull vara relativt vindstilla också.
Fågeljakt!
Tidigt på fredagsmorgon stuvade jag tiken och bössan in i bilen och åkte till Herman i Hörnefors som väntade med bullar och nykokt kaffe.
En riktig lyxstart på jaktdagen!
Efter det obligatoriska fiske- och jaktsnacket tog vi oss ut till jaktmarkerna lagomt då det började att ljusna. Redan på vägen fick vi se de första orrarna som satt uppe i björkarna och njöt av sina frukostar.
Jag kunde inte låta tillfället att gå förbi utan tog fram den nyinköpta kameran med långhållsobjektivet och testade om det gick att få något vettigt foto på fåglarna.
Jodå!
Trots det svaga ljuset blev fotot hyfsat bra.
Efter ett par timmars jakt fick vi höra tiken skälla ett par skall för att sedan tystna tvärt. Något tiotal sekunder senare började hon åter skälla med väldigt ivrigt tätt skall. Jag har lärt mig att höra på skallet vad hunden skäller på och nu hörde jag direkt att det var frågan om en tjädertupp som hunden tydligen kunde se .
Spännande!
Efter en stunds närmande kunde jag skymta hunden som skällde upp mot en grupp tallar. På ca 70 meters avstånd kröp jag fram en meter i taget och tittade genom alla träd med hjälp av en kikare och emellanåt genom kikarsiktet med 20 gångers förstoring.
Ingen fågel.
Slutligen hade jag kommit förbi trädet, men problemet var att skogen tätnade där. För att kunna se något fick jag åla mig närmare ståndskallet. Då jag började skymta baksidan av trädgruppen fick jag plötsligt se konturen av en stor svart fågel nästan helt täck av grenar. Jag förstod att jag var så nära att fågeln säkert hade sett mig och förstod att ifall jag ville få den så var jag tvungen att skjuta därifrån jag var.
Men då jag låg nere på backen försvann fågeln bakom grenarna. Det enda alternativ var att försöka skjuta på frihand.
Gick det bra?
Nä.
Den tunga Sakostudsaren med sin varmintpipa och stödben är inte riktigt lämplig för frihandskytte och jag lyckades skjuta bom på fågeln. Endera träffade kulan någon gren på vägen eller så höll jag helt enkelt för högt.
Förbannat.
Något senare fick jag se en ensam orrtupp som betade i en björk vid kanten på ett kalhygge.
Den här gången kunde jag skjuta liggande och fast avståndet var 220 meter damp fågeln i backen direkt efter skottet utan att ens öppna vingarna på vägen ner.
en fin orrtupp!
Så trots bomskottet på tjädern var dagen väldigt lyckad.
Kul!
Nu verkar det bli lite mildare väder med sydvindar. Kanske dags att prova fisket och filmandet i någon havsvik.
Hmm.
101204
Lasse
