Fågeljakt 101114
Äntligen blev det läge för en liten jakttur. Vid niotiden på morgonen släppte jag och jaktkompisen Vesa lös tiken vid åkrarna i utkanten av jaktmarkerna i Tavelsjö. Direkt då hunden kom in i skogen hörde vi första skallen.
Orrar!
Som det är typiskt för orrarna på senhösten så hade de inte nerver att lyssna på hunden mer än några sekunder innan de tog till vingar och flög bort en liten bit. Och hunden efter, några skall och fåglarna flög iväg ytterligare en liten bit och så rullade det hela på.
Vesa och jag smög efter lite försiktigt för att kunna se om det inte blivit kvar någon fågel där hunden fick upp fåglarna.
Faktiskt fick vi syn på två orrtuppar och efter en stunds smygande kom jag ungefär till 150 meter från en tupp som satt och åt frukost i en björk.
Efter en stunds trixande med bössa och stöd fick jag iväg ett bra skott och orren tumlade ner från trädet.
Stendöd - trodde vi.
Efter ett tags letande hittade jag trädet där orren hade suttit. Nedanför trädet var det en hel del avklippta dun, men ingen fågel.
?
Vi fortsatte leta ett bra tag runt trädet, men kunde aldrig hitta fågeln. Vissa gånger går en helmantelkula genom fågelkroppen utan att träffa några ben på vägen och fågeln kvicknar till efter en stund och kan flyga iväg en bit.
Den andra förklaringen är en duvhök som hinner ta fågeln innan den ens träffar backen och flyger iväg med den. Det har jag faktiskt fått uppleva ett par gånger.
Nåväl - hursomhelst blev den fågeln kvar i skogen.
Senare på dagen fick jag ett par chanser att smyga till ståndskall, men det blev aldrig några fler lägen för skott.
Tjäderspår
Så är det med jakt och fiske.
Man lyckas inte alltid. Och det kanske är bäst så.
101114
Lasse
