Messaure 100810-12
Jaktkompisarna i Finland gav mig i uppdrag att hitta ett lämpligt hus åt dem med bra fiskevatten och möjlighet till skogsfågeljakt i närheten. Efter ett tags sökande hittade jag ett lämpligt hus några mil från Jokkmokk. Att enkomt åka upp ända till Jokkmokk bara för att kolla på ett hus kändes tokigt.
Nog måste jag prova fisket vid Messaure också.
På tisdag-eftermiddag var jag framme i Jokkmokk. Att besikta huset tog ett par timmar i anspråk, så redan på kvällen hade jag slagit upp tältet och sjösatt båten och var i full färd med att försöka lura någon öring.
Första kvällens fiske gav bara ett försiktigt hugg. Det gick inte att se några jagande öringar heller.
De var nog inte på hugget.
På onsdag morgon gjorde jag ett nytt försök, men trots flera timmars harvande med wobblers i släptåget uteblev resultatet.
Kanske vill de ha betesfisk i stället.
Jag provade fiska djupt med tacklad siklöja. Med en gång började jag få fiskkontakter. Betesfisk efter betesfisk söndertrasades av de försiktigt nappande öringarna. Förmodligen var det frågan om småöringar för det gick helt enkelt inte att kroka någon fisk. Sedan är ju frysta siklöjor så mjuka att de faller lätt sönder vid napp. Jag minns faktiskt att en kvällspass nedanför ett kraftverk i Umeälven gav ett tjugotal napp med bara en krokad öring.
Inte särskilt effektivt med andra ord.
I och med att strömmen blev hård på dagen, gav jag upp försöket med betesfisk och gick in för att fiska harr i stället.
Det gick bättre. Vid stränderna stod det mängder med harr upp till 700 g som villigt nappade på en grön liten nymf. Den största harren, som fick tjänstgöra som lunch, nappade faktiskt på en Speedylöja. Förklaringen fick jag då jag rensade fisken och kollade maginnehållet.
Den var fullproppad med småfisk.
På kvällen lade jag upp en ny taktik. I den hårda strömmen går det inte att fiska bottennära. Istället tacklade jag på en större betesfisk med bara ett litet blysänke drygt en meter framför den. Att koppla på ett blysänke i en av öglorna i en trevägslekande hindrar att den snurrande betesfisken tvinnar linan.
Faktiskt - bara efter ett par försök med att trolla genom ett område fick jag på en öring på ca 2 kilo.
Det här verkade att fungera.
Men trots ihärdigt trollande blev det inga flera napp.
Nästa morgon var jag igång redan innan de hade slagit igång kraftverket. Det som var lite roligt var att då strömmen började att tillta såg jag flera sikar som flöt döda upp i ytan och faktiskt också en (förmodligen) öring som plockade en av dem med ett ordentligt plask.
Häftigt.
Då strömmen var ordentligt hård igen återupptog jag fisket som jag prövat kvällen innan.
Bara efter fem minuters trolling böjdes spöet sakta bakåt.
?
Jag svarade med att gasa på med utombordaren. Först trodde jag att det var frågan om ett bottennapp, men då linan började åka åt sidan förstod jag att jag hade krokat på någonting stort. Fisken gjorde en tjurrusning snett uppströms och båten for snabbt nerstörms i den hårda strömmen. Efter ett tag var jag tvungen att dra igång utombordaren igen för avståndet mellan mig och fisken började bli väldigt lång. Jag förstod att fisken var rejält stor, men den gjorde inga knyckar som öringar brukar hålla på med. Förklaringen kom lite senare då linan plötsligt bara gick av och vid närmare inspektion såg jag att linan var full av små skador och jack.
En gäddjävel. Fast förmodligen en riktigt stor sådan.
Nåväl - det var bara att knyta ett nytt tackel och fortsätta övningarna. Då jag hade skickat iväg den nya betesfisken och höll på att sätta spöet i spöhållaren kände jag ett försiktigt napp. Jag hann med att göra ett ordentligt mothugg och kände en tung fisk som rusade iväg så att rullen skrek.
Den här gången knyckte det i spöet också.
Storöring!
Jag ber om ursäkt för den dåliga filmkvalitén, men jag har helt enkelt för få händer för att kunna filma ordentligt och drilla fisken samtidigt.
En riktigt fin öring!
Öringen var 78 cm lång och vägde hela 6,1 kilo.
Bild på kroktacklet.
Observera att det är den kroken som sitter överst på tacklet som sitter inne i munnen på öringen. Följaktligen har öringen huggit mot huvudet på betesfisken.
Några fler napp gav inte det fortsatta fisket.
På något sätt kände jag mig ändå rätt nöjd med fisket och kanske inte gick in för det riktigt lika hårt heller...
100815 Lasse
