Vapplan/Norrbyskär 100710-11
Yr.no lovade att det skulle bli rätt hårda sydliga vindar och mulet på lördagen.
Havsöringsväder!
Väldigt tidigt (02.00) på lördag morgon lastade jag in fiskeprylarna, tältet och matsäcken i båten och startade färden mot Vapplan.
En timme senare var jag utanför Obbola. Vid Bredskärsten kände jag mig tvungen att slå av på farten och skicka ut ett par wobblers bakom båten. Efter bara någon minut fick jag på en liten öring. En liten stund senare nappade öring nummer två som också vägde kring tre hekto.
Området verkade sig likt, dvs. vara rena barnkammaren, så jag återupptog färden söderut.
Väl framme vid Vapplan började det se ut så här.
Från havet vällde in en dimbank och sikten försvann tidvis helt. Så småningom började vinden tillta och den blåste bort dimman. Jag fiskade av ostsidan av Antrevet och Vapplan utan att känna på en fisk, men jag var lite lur på att fisken höll till på pålandsidan.
Och det gjorde de också.
Precis då jag rundade spetsen för Vapplan började knarren låta på en av rullarna. Snabbt plockade jag undan de andra spön och tog fram kameran. Att hålla i fiskespöet med ena handen och veva in linan med andra handen gör filmandet lite svårt. Kameran fick hänga från bärremmen på bröstet och filmen blev förstås därefter.
Alltså skakigt, men å andra sidan blir den också väldigt autentisk. Jag tycker att filmen ändå beskriver rätt väl hur havsöringsfisket är då man råkar vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Morgonens fiske gav faktiskt 7 öringar mellan 1,5-4,2 kg. Fyra av öringarna tog på en Speedysik i färgen Tobis
och resten fick jag på en 12 cm Kariglitter.
Vid klockan 10.00 var jag nöjd med fisket och gick i land och reste tältet. Jag kom på att tänka på att jaktkompisen Herman som bor i Hörnefors kanske ville prova på havsöringsfiske och när jag hade berättat om morgonens fiske var han inte svårövertalad.
Några timmar senare vaknade jag av ljudet av hans utombordare. Efter några koppar kaffe var det dags att prova på lite trolling.
Förväntningarna var nog rätt uppskruvade och fisket blev ungefär som det brukar då man bjuder in någon.
Flera timmars trolling gav totalt två napp, förmodligen en rätt fin öring som lyckades skaka sig lös och en fångad fisk på 300 g.
Typiskt.
Vi kom överens om att fortsätta övningarna på morgonen. Vid fyratiden var vi på gång igen, men resultatet uteblev helt. Orsaken var nog att vinden hade vänt mot väst och solen sken från en klarblå himmel.
Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle bli något bra fiske. Istället för att bara envist harva på runt Vapplan kunde vi gå på en rundtur på fiskeställen runt Norrbyskär.
De första ställen gav ingenting. På västsidan av Snöan berättade jag för Herman att den bästa trollingsträckan börjar vid berghällen mitt på Snöan och fortsätter ända till sydspetsen på ön. Precis då vi passerade hällen som jag pekat på (63º29.079´, 19º52.717) högg en öring på 1,5 kg på en Speedy-löja i färgen Tobis.
Väl krokad!
Ganska roligt sammanträffande.
Vi trollade runt området några varv, men inga fler öringar behagade att nappa. På vägen mot det fina området kring Pilhällan såg det ut så här på ekolodet.
Hela djuprännan mellan Snöan och Pilhällan var fullsmockad med strömming. Genast då djupet översteg 10 meter började ekolodet att teckna stora mängder fisk i mellansiktet.
Det väckte lite tankar.
Öringarna i Hörneån och Öreälven är rätt välkonditionerade i motsats till Umeälvsöringarna. Det bör vara så att de helt enkelt har bättre tillgång till mat. Det kanske är så att strömmingarna trivs i djupgroparna i Norrbyskär - skärgård och öringarna hittar dem lättare där.
Intressant.
Strömmingen verkade dessutom ofta ställa sig på ett visst djup. Mycket fisk stod på 8 meter. Det kanske skulle gå att få öring med hjälp av djuprigg de dagar då de inte går i grunt vatten.
Hmm.
Dessutom börjar jag få en känsla av att då man trollar i grundare vatten fiskar man mer inriktad efter de mindre öringar som lever på fiskyngel och insekter.
Det blir helt enkelt för få större öringar som fångas.
Det kan vara på det viset. Det är i vilket fall värt att testa.
Väl framme vid Pilhällan berömde jag området för Herman och snällt högg det på en öring på dryga 2 kilo precis på rätta stället 63º31.615´, 019º53.445´.
Artiga fiskar.
Trolling kändes ganska tröstlöst i det soliga vädret så vi avbröt fisket och startade hemresan.
Mitt ute på havet mellan Vapplan och Holmsund blev jag omkörd av en lite större båt. Efter en stund stannade båten av. När jag kastade en blick bakåt och såg jag att det stod ett par människor på däck viftande med händerna.
?
Jag vände tillbaka och frågade vad som stod på.
Som svar fick jag; `Stopp i maskin´.
Av de skamsna ansiktsuttrycken såg jag att problemet nog var inte ett maskinhaveri utan något helt annat.
Soppatorsk? frågade jag.
Hm - jo, kom det försiktiga svaret.
Motorn i deras båt gick på diesel så det fanns bra en sak att göra.
Att boxera dem i land.
Efter en timme hade jag boxerat dem i hamnen i Patholmsviken och kunde fortsätta hemåt. Det är hemskt trevligt att kunna hjälpa folk i nöd, men att få soppatorsk på havet är faktiskt lite klantigt.
100712 Lasse
